Pissur :(
Jag hatar mitt liv. Jag hatar livet, in general. Det är såå jävla orättvist.Jag vaknade tidigt imorse. Kl 9, för att vara exakt. Jag mådde jättebra tills typ nu.Sen runt 12.30 tog jag och min mor bussen. Brukar spela badminton på söndagar.
Jag är sur för att jag aldrig får en ärlig chans. Vi spelade badminton, någon lek.
Kallas för himmelen och helvetet. Man spelar mot en annan. Den som vinner poängen stannar i himlen. Och så fortsätter det. Alla andra står i helvetet och väntar på sin tur att vinna för att sedan ta över i himlen.
Och det känns verkligen som jag är i helvetet hela jävla tiden.
Jag får inte ens bollen, så får jag ställa mig i kö. Detta upprepas ca 5 gånger.
Och sen när jag VÄL får bollen så tappar jag racketen eller något annat. Jag får fan inte en chans att visa hur jävla bra jag är, för det är jag. Nån gubbe som spelade med sa det till och med.
Han sa vad duktig du är. Det enda jag fick ur mig var: Mjo, men det duger inte.
Sen så påpekar min mor att jag kör inte snällt mot småttingarna som faktiskt är 10 år, medan dom andra kör snällare mot dom än jag. Tack, verkligen.
Ännu en person som ska påpeka hur elak och känslokall jag är.
Jag vet att hon har rätt. Men borde man inte uppskatta att jag är lika mot alla? Att åldern och utseendet inte har någon betydelse.
Att jag behandlar alla lika? NÄ.
Oavsett vad jag gör duger det inte. Det är alltid någon eller något som förstör.
Man blir inte nöjd, oavsett hur duktig man är.
Det blir inte som jag har tänkt mig. Aldrig blir det det.
Jag försöker så in-i-helvete ändå är det inte bra nog.
Jag lyckas INTE.
